Per-Olof "Pålle" Pålsson

Mycket riktigt; mannen, myten, legenden och tillika klubbens tränare sedan 15(?) år tillbaka finns fortfarande med oss. Pålle har bara valt att ta ett paddeltag åt sidan och körde idag sitt sista(?) träningspass med träningsgruppen Öset. 

 

Medlemmarna i gruppen (och många kanotister dessförinnan) har han troget följt sedan deras första paddeltag, outtröttligt tömt kajak efter kajak på vatten, kört följebåt i ur och skur året om och lagat kajaker sent inpå nätterna inför tävlingar.

 

Pålle är inte bara ett lokalt fenomen, mången elit-paddlare världen över har stött på honom genom åren på internationella tävlingar där han farit kors och tvärs genom Europa med Svenska Kanotförbundets kajaker på släp. Alltid ett leende på läpparna, alltid glimten i ögat, alltid redo att köra en omgång av ”Pålles magövningar” för intet ont anande aktiva.

 

Efter morgonens pass hölls en ”informell avtackning med de närmast sörjande”, d.v.s. Öset, där gåvor och blomsterbukett överlämnades.

 

Jag som förälder utan någon som helst bakgrund i kanotsporten har upplevt hur han varit en stor del i att förändra både mina barns, och hela min familjs liv under de senaste 8 åren. Han har alltid funnits där och stöttat våra barn när de behövt det. Varje fråga jag (och säkerligen många föräldrar före mig) haft om paddelteknik, val av kajak och ”vad man egentligen ska ha på sig i kajaken när isen lagt sig på ån?” har han tålmodigt besvarat. (”Kläder är ju alltid bra” är förresten svaret på sista frågan).

 

Från att inte veta något om kajaker (eller båtar) och personligen inte ”röra på mig i onödan” tränar nu hela familjen regelbundet (”att köra båt är också en träningsform” - pappa i familjen), mina barn minst 6 dagar i veckan, ibland flera pass om dagen. Inte nödvändigtvis för att bli bäst i världen, utan för att det är skönt att röra på sig och för gemenskapen i klubben.

Alla fem i familjen har numera inget emot att sätta oss i en rank kajak i regnet ”för att paddla ut till havet och tillbaka” för nöjes skull, det finns inte längre något dåligt väder och motorbåten känns som ett andra hem. Tack, Pålle!

 

"Jag är inte död än!"

Så, vad ska han nu göra med all fritid, såhär ”på ålderns höst”? ”Heminredning” är kanske inte det mest väntade svaret, men har man lagt merparten av sin fritid på Kanotklubben, först under sina egna tvillingars mest aktiva tid, och sedan som tränare och allt-i-allo så finns det alltid saker att fixa på hemmafronten. Ja, och så ser vi alla framemot hans deltagande i Broloppet nästa år! Löplabbet är besökt, nya skor är införskaffade och plats i deltagarfältet (för 26 till 28-åringar?!) är fixat.

 

Ja, och så ser vi naturligtvis framemot att se mer av honom på vattnet, i sin egen kanot, tillsammans med de övriga i träningsgruppen Seniorerna!

 

”Vi syns på ån” - Pålle

 

(Vill du också bli en del av ”Pålles familj” så går Kanotskolan av stapeln i v29, sista chansen att anmäla dig är nu under veckan. Naturligtvis behöver du inte axla Pålles roll, det räcker om man tycker om att paddla.)